Intervju: Riksantikvarie Lars Amréus – om kulturarv, digitalisering och vikten av öppen kunskap

I fredags slog vi på Arkeloggen på vår, inte helt perfekta, inspelningsutrustning och ringde upp Sveriges 31a riksantikvarie; Lars Amréus. Vi fick en pratstund där vi diskuterade kulturarvets roll i samhället, vikten av att lyssna på medborgarna och vad Riksantikvarieämbetet har för framtidsvisioner. För enkelhetens skull och pga bristande ljudkvalité återfinner ni i detta inlägg både en transkriberad version av intervjun samt ljudinspelningen.

Mycket nöje!

 

Vi började med att fråga vad Riksantikvarien och ämbetet egentligen gör.
– Mitt uppdrag är att förverkliga RAÄs uppdrag. På olika sätt göra så att kulturarvet bevaras, används och utvecklas. Vår roll är att vara ledande och stödjande. Det är många olika aktörer som jobbar med kulturarvsfrågor och kulturmiljövård och för att målen ska få genomslag behöver aktörerna rätt verktyg och stöd. Vi är relativt många anställda i myndigheten, mellan 230-240 st, och vi har en väldig bredd i vad vi gör. Vi finns på arkiv, bibliotek, behandlar metoder för bevarande och lagstiftning mm. Men det som förenar är att vi gör så att kulturarvet används, bevaras och utvecklas.

På den något komplicerade frågan kring vad kulturarv kan sägas utgöra, eller definieras svarade riksantikvarien;
Kulturarv kan ju definieras på väldigt många olika sätt, och vi är delvis vägledda av regeringens definition som är väldigt vid och väldigt bred och som omfattar summan av allt som har hänt och de materiella och immateriella uttryck som lever kvar. Och med en sån bred definition behövs alltid en diskussion om vad vi väljer att bevara, vad vi väljer att ta med oss. Det är en sorts förhandling kring dessa frågor.

Vad är kulturarv inte?
Jag tror att det kan behövas lite tid innan vi kan riktigt förstå och rätt tolka vad som är kulturarv. Det kan finnas en risk i att blanda ihop det som är kultur här nu och vad som är kulturarv. Att reflektera över tid och vårt behov av tid är viktigt i ett samhälle där många upplever att det går väldigt fort, med många stora förändringar. Som människor behöver vi kunna orientera oss i det här, vi behöver kunna orientera oss i relationen till andra människor, platser och tiden. Vi behöver historien för att kunna orientera oss och föra en diskussion om framtiden.

Sverige har världens äldsta fornminneslag, därför frågade vi: om man jämför med andra länder som värnar sitt kulturarv genom lag, hur skicklig är Sverige på detta?
Sverige ligger väldigt långt fram, vi har en lång historia att bygga på och har en väl fungerande lagstiftning, men kan självklart lära oss mycket från till exempel andra länder. Bla när det gäller byggnadsvård. Vi kan bli bättre på det mesta, ha höga ambitioner och sikta högt. Det är viktigt att det formella skyddet går i takt med samhället. Lagstiftningen måste ha en acceptans hos medborgarna och de aktörer som berörs av den här lagstiftningen.

För den som är intresserad av byggnadsvård och kulturhistoriska byggnader kan botanisera i RAÄs bebyggelseregister
http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/sok/search.raa

Bebyggelseregistret
Bebyggelseregistret

Arkeloggen jobbar själva för att nå den intresserade allmänheten, hur jobbar Riksantikvarieämbetet med medborgarna?
Som regel har vi som myndighet inte direkt kontakt med medborgarna själva, i viss mån har vi det genom bibliotek och arkiv, men ofta verkar vi genom andra genom att jobba tillsammans med andra statliga myndigheter, museer och civilsamhället, tex hembyggsverksamhet. Så vi möter samhället genom andra.

I Sverige finns en utbredd hembygdsverksamhet, och på Sveriges hembygdsförbunds hemsida kan du hitta din närmaste hembygdsförening. http://www.hembygd.se/

Hitta din hembygdsförening
Hitta din hembygdsförening

Till årsskiftet kommer RAÄ att ta över Riksutställningar samt sekretariatet Digisam. Men vad innebär egentligen övertagandet av Riksutställningar?
Det innebär ett breddat uppdrag för vår del. Och det är en ganska stor förändring på ett sätt, på ett annat sätt en förändring som är väldigt naturlig. Vi märker att de här verksamheterna är väldigt väl lämpade för oss att ta över, de passar in i vår portfölj kring vad vårt uppdrag som myndighet är och hur vi arbetar. Så det känns väldigt naturligt att ta emot dem. I nuläget väntar vi på mer information från regeringen.

För den som vill veta mer om Riksutställningar kan besöka deras hemsida. https://www.riksutstallningar.se/

Slutligen kom vi in på digitaliseringen och frågan om hur informationen bör förmedlas.
Jag tror att det är jätteviktigt att vi som jobbar på kulturarvsinstitutioner tänker öppenhet kring den information som vi förvaltar, och gör allt för att den ska användas och finnas tillgänglig på olika ställen i samhället. Då är det väldigt viktigt att vi inte låser in informationen bakom våra egna webbsidor utan gör så att informationen kan bli så användbar som möjligt hos många typer av användare. Det är en av de strategiskt viktigaste frågorna för kulturarvsinstitutionerna liksom för många andra i samhället, i den här enorma digitala utvecklingen. Hur ska vi förhålla oss till samhällets digitalisering? Hur ska den digitala världen förhålla sig till den analoga världen, hur kan vi hitta broar mellan dessa för att få störst effekt för medborgarna som det faktiskt är till för. Den utvecklingen har vi bara börjat nosa på. Där tror jag samverkan är nyckelordet, att vi kan lära oss av varandra och goda exempel. Det finns väldigt mycket att göra där.

Riksantikvarieämbetet har ett omfattande digitalt material. På tex Kringla.nu kan man söka såväl historiska föremål, platser, byggnader och dokument. På Platsr kan man själv som privatperson bidra med berättelser och kunskap om det du själv anser är viktigt att bevara inför framtiden.
http://www.kringla.nu/kringla/

Som avslut undrade vi vad riksantikvariens och RAÄ har för framtidsvisioner, och enligt svaret är tid och social hållbar utveckling två nyckelbegrepp.
Vår vision är att alla tänker i tid. Vi vill att alla samhällsaktörer ska ta med sig det här tidsperspektivet och fundera på vad det är vi behöver för att kunna fatta kloka beslut om framtiden. Vi vill få andra aktörer att se dessa samband. I vårt visionsarbete har vi jobbat med hållbar utveckling, framför allt socialt hållbar utveckling. Hur kan kulturarvs-arbetet bidra till ett samhälle som håller ihop? Där människor med olika bakgrund och erfarenheter dela lika på historien? Hur skapar man arenor och möten för detta?

Broschyrversionen av Riksantikvarieämbetets vision 2030
Broschyrversionen av Riksantikvarieämbetets vision 2030

Kulturarvet kan fungera som diskussionsplattform mellan olika grupper som idag tenderar att sluta sig i grupper.
I det här visionsarbetet har vi pekat på behovet av att vårt kulturarv kan fungera som en plattform för möten över olika gränser i samhället. Vi har gjort en omvärldsanalys, och vi ser att det finns en tendens att man sluter sig inom identitetsbubblor, och här tror vi att kulturarvet kan ha en roll att skapa samtal mellan dessa bubblor. Det tycker jag själv är otroligt spännande och en konstruktiv metod för arbeta med kulturarvet. Våra digitala verktyg fyller redan denna funktion, det är tillgängligt för alla på lika villkor. Men jag hoppas att vi får se fler konkreta exempel i framtiden.

Riksantikvarieämbetet har nyligen släppt en vision för kulturmiljöarbetet till 2030. Denna går att läsa i sin helhet här.
http://www.raa.se/app/uploads/2016/05/Broschyr_Vision-fo%CC%88r-kulturmiljoarbetet-till-2030_webb.pdf

  •  
  •  
  •  
  •  
  •   
  •   
(Visited 183 times, 1 visits today)

Kommentera