Sol, skepp och sten – den forntida vintern en hyllning till ljuset

Denna dag, den 22 december markerar dagen då solen åter börjar lyfta från horisonten på våra breddgrader. Dagarna blir längre och nätterna kortare. Denna årstid och särskilt denna tidpunkt har i tusentals år, runt om i världen, tillskrivits stor betydelse och förknippas med återfödelse och ljusets återkomst.
För att fira ljusets triumf över mörkret skriver vi här om olika platser och föremål där solen och relationen mellan ljus och mörker stått i fokus.

Vintersolståndets uppmärksammande
Monument som uppmärksammar vår- och vintersolståndet har byggts sedan åtminstone bondestenåldern och är främst koncentrerade till Västeuropa. Den största av dessa neolitiska (bondestenåldern) monument är 90 m i diameter och ligger på den irländska östkusten

Newgrange
Monumentet som byggdes ca 3200 f.kr har varit känd genom århundradena och omskrevs redan på 1600-talet men först i slutet av 60-talet påbörjades utgrävningar och en restauration av de tre gravkamrarna.

Newgrange på Irlands östkust. Foto: Wikimedia Commons

Vid utgrävningarna upptäckte man tack vare lokala berättelser att det vid soluppgång under vintersolståndet sken en smal strimma ljus genom ett hål ovanför monumentets ingång, vilket lyste upp den centrala gravkammaren.

Ingången till Newgrange med portalen för ljusinsläpp ovanför samt en rikt dekorerad megalit. Foto: knowth.com

Gå omkring i Newgrange med den interaktiva kartan på denna sida: http://www.voicesfromthedawn.com/newgrange/

Läs mer: http://www.worldheritageireland.ie/bru-na-boinne/built-heritage/newgrange/

Gravkammaren och solkalender vid Gavrinis
En annan plats bär stora likheter med Newgrange och byggdes på den franska ön Gavrinis endast 300 år innan. Liksom Newgrange har Gavrinis monument agerat gravkammare men även här skiner solen in i kammaren under vintersolståndet. Gravmonument vid Gavrinis är, tillsammans med liknanande platser i Frankrike, världsberömd för sina konstnärligt utförda ristningar.

Repliker av ristningarna vid Gavrinis från museet i Bougon. Foto: megaliticodyssey.com

Läs mer: http://www.brittanytourism.com/discover-our-destinations/southern-brittany-morbihan-gulf/unmissable-sites/gavrinis

Falbygdens gånggrifter
Även om inga belägg för religiösa sol-kopplingar existerar finns liknande monument koncentrerade till dagens Falbygden. Där finns närmare 250 st megalitgravar, så kallade gånggrifter, varav många ändock står i öst-västlig riktning.
Några av gånggrifterna på Falbygden grävdes ut på 1800-talet, då man bland annat hittade verktyg i flinta, pärlor och rester efter ett större antal gravlagda personer.
Falbygdens och Sveriges största gånggrift är den så kallade Ragnvalds grav vilken invändigt mäter 16×2,5 m, och dit man kommer genom en 11 meter lång passage.

“Ragnvalds grav” utanför Falköping. Namnet är sentida. Foto: Wikimedia Commons

Läs mer: http://www.falbygdensmuseum.se/vadar.html
http://www.lansstyrelsen.se/VastraGotaland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/historia-pa-plats/karleby/Pages/default.aspx

Bronsålderns soldyrkan
Från och med bronsåldern återfinns en rad olika indikationer på att man runt om i Europa vördat solen och även fokuserat på dualiteter såsom ljus och mörker.
En vanlig symbol på skandinaviska hällristningar är så kallade solkors (eller hjulkors) vilka har föreslagits ha att göra med myten om sol(-guden) som färdas över himlavalvet om dagen och befinner sig i underjorden om natten. Denna kosmologiska idé går igen i en rad olika kulturer under samma tid. Läs mer om detta nedan.

Hällristning från Båstad i Bohusläns som visar ett solkors på vad som ser ut att vara en vagn.

Trundholmsvagnen
Ett av bronsålderns mest kända föremål som kopplas till soldyrkan hittades år 1902 ensam, utan tillhörande objekt, i en mosse vid Trundholm på västra Själland. Föremålet som dateras till ca 1400 f.kr består av en häst som drar en vagn där en rund skiva är placerad.
Denna 25 cm stora skiva har en förgylld och en något enklare sida, något som leder forskare att tro att föremålen var tänkt att illustrera solens gång över himlen, dess närvaro och bortavaro.

Trumdholmsvagnens två sidor. Foto: Nationalmuseum Köpenhamn

Läs mer:http://en.natmus.dk/historical-knowledge/denmark/prehistoric-period-until-1050-ad/the-bronze-age/the-sun-chariot/

Himmelsskivan från Nebra
Ett annat unikt föremål från ungefär samma tid är den världsberömda solskivan från Nebra i dagens Tyskland. Denna som hittades illegalt av två metalldetektorist i slutet av 90-talet ansågs länge vara en modern förfalskning, men som nu anses vara autentisk.
Föremålet dateras till ca 1600 f.kr och tros visa solen, stjärnkonstellationen plejaderna samt en båtformation. På platsen där föremålet hittades har det även visat sig stått en cirkelformad träkonstruktion där solen lyser in under vår- och vintersolståndet.

Himmelsdisken från Nebra som visar solen, en båt och plejaderna. Foto: Statsmuseet i Halle

Läs mer: http://www.lda-lsa.de/en/nebra_sky_disc/

Solens väg över himlen
Enligt bland annat den danska arkeologen Flemming Kaul ansåg bronsålderns kulturer i Skandinavien att solen drogs i just ett skepp över dagen och natten med hjälp av olika djur, såsom fiskar, ormar och hästar. Bilden nedan visar Kauls visualisering av olika tidpunkter på dagen med bronsåldermotiv från samtida rakknivar.

Arkeologen Flemming Kauls visualisering av bronsålderns föreställning om solens väg på himlen och i underjorden.

Temat med kampen eller balansen mellan ljus och mörker är central inom de flesta antika religioner, och breder ut sig i komplexa mönster, metaforer och liknelser som det ej finns utrymme för att utveckla vidare här. Klart är dock att stora likheter föreligger mellan de samtida kulturerna.
I den samtida egyptiska mytologin färdas till exempel sol-guden Ra i en båt över himlen för att sedan försvinna ned i underjorden där han varje natt för en kamp mot mörka krafter.

Solguden Ra i sin båtfarkost. Foto: Wikimedia Commons

Läs mer: The Rise of bronze age society

Järnåldern och kristendomen
Under järnåldern i Skandinavien uppmärksammades årstiden och midvintern med ett blot, en tillställning som dock endast finns beskriva i medeltida källor. Om denna hade något med solen och ljuset att göra är svårt att säga, liksom när under vintern detta faktiskt ägde rum. Denna typ av firande återberättas och upprätthålls idag främst av nutida utövare.

Carl Larssons målning från 1913-1914 av ett midvinterblot i Uppsala där en konung offras för att blidka gudarna. Foto: Nationalmuseum Stockholm

Det är dock värt att notera att ljus- och soltemat tycks leva kvar inom kristendomen, vilken man i Skandinavien influerades av från och med senare delen av järnåldern, där Jesus är ljuset och Lucifer dennes mörka nemesis. Bland annat ska Jesus på den yttersta dagen uppenbara sig i öster (där solen går upp) för att återuppväcka de döda, varför kristna gravar är orienterade i öst-västlig riktning. Att Jesus, ljuset, föds kring denna årstid är förmodligen med andra ord ingen slump.

Mosaik från 300-talet från ett antikt masouleum under dagens Sankt Peterskyrkan i Rom. Jesus porträtteras här med en hästdragen vagn som den antika guden Apollon eller Sol Invictus. Foto: Wikimedia Commons

Med detta vill vi på Arkeloggen önska alla våra läsare en riktigt God Jul och ett ljust kommande år. 

(Visited 343 times, 1 visits today)

Kommentera