Presskändisar och tidsdokument – svenska gravöppningar

Arkeologi och osteologi har ett nära förhållande till historia, och fenomenet med gravöppningar av främst kända personers gravar har länge utgjort ett forskningsfält med många vetenskapliga möjligheter. Till skillnad från gemene man under historien har mer kända personers livsgärningar och villkor nedtecknats till eftervärlden. Detta innebär att en osteologiska undersökning av deras kvarlevor antingen kan styrka eller dementera dessa källors påståenden, vilket kan bidra till vår syn på såväl historieskrivningen och kunskap om livet förr.

Här visar vi några av de senaste gravöppningarna, dess presskändisar och gäckande frånvaro.

image
Gustav Vasas kvarlevor och regalier

Bland de mest kända gravöppningarna finner vi de som gjort på Gustav Vasa, drottning Kristina och Karl XII. Gustav Vasa, som avled 1560, har upprepade gånger fått sin grav i Uppsala domkyrka öppnad, dock har inga vetenskapliga analyser genomförst. Drottning Kristinas kropp, även den flera gånger beskådad, var dåligt bevarad men på bilden ovan syns hennes dödsmask i silver. Även Karl XII har fått sina kvarlevor undersökta, då man kunde fastslå att dödsorsaken år 1718 faktiskt varit en kula i tinningen.

image
Karl XII och dennes dödsmask

De senaste åren har fler gravöppningar ägt rum i Sverige, och i samband med nya vetenskapliga metoder kan en rad information extraheras. Nu i december väntas den senaste i raden av publikationer som samlar resultaten från en sådan; de analyser som gjorts på biskop Peder Winstrups mumifierade kvarlevor från 1679.

image
Foto: Gunnar Menander

Källa

Peder Winstrup var dansk biskop i Lund som efter att Skåne blivit svenskt år 1658 förelog och såg till att ett universitet grundades i staden. Efter hans död 1679 fick han sin sista vila i Lunds domkyrka där goda bevaringsförhållanden har skapat en tidskapsel som arkeologerna sedan 2013 studerat grundligt.
I det första inslaget ser vi öppningen av kistan i Lunds domkyrka i november 2013.

Till skillnad från andra gravöppningar av främst kungligheter, då vetenskapliga syften legat till grund, har Winstrups grav öppnats som följd av att Lunds domkyrkoförsamling velat göra plats för ett nytt gudstjänstutrymme. Något som i sin tur initierade ett forskningsprojekt.

Analysarbetet inleddes med att de yttersta klädesplaggen avlägsnades, vilka har analyserats inom projektet. Bland de mer spännande fynden fanns ett så kallat djävulsmynt vilket har stoppats ned i kistans springa under 60-talet. Förutom detta återfanns även ett ca 4-5 månader gammal foster vid biskopens fötter, något som fått mycket uppmärksamhet både nationellt och internationellt.

image
Foton: Gunnar Menander

image

Att biskopens stoft blivit så välbevarat tror man delvis har att göra med det växtmaterial som man stoppat bland annat kistans kudde med, vilka har skapat en ogynnsam miljö för bakterier, skadedjur och andra nedbrytande processer. Att biskopen legat i domkyrkans torra luft har även det bidragit till god bevaring, och de preliminära resultaten av analyserna på Winstrups kvarlevor tyder på ett stressigt, men välsmakande, ämbetsmannaliv.

Ett halvår senare, i april 2014, öppnades Erik (Den helige) Jedvardssons grav i Uppsala domkyrka där kungens kvarlevor sedan slutet av 1200-talet förvarats i ett relikskrin.

Här ett TV 4-inslag från gravöppningen
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2599314
image

Eftersom kungen dog omkring 1160 och källorna därmed är knapphändiga, var man inte säker på att det verkligen var kung Erik som låg i skrinet. Dock har de flesta resultaten som gjordes på kungens kvarlevor indikerat att det faktiskt förmodligen rör sig om densamme, vilken har varit en välnärd, stark och frisk man i 35-40-årsåldern. Anledningen till kungens gravöppningar var bland annat viljan att beskåda kungakronan, Sveriges äldsta bevarade sådan.

image
Erik den Heliges kvarlevor och kungakrona

Hans epitet Den helige syftar på hans roll som helgon, om än aldrig officiellt kanoniserad av påven. Epitetet fick han efter att han enligt legenden skulle ha blivit skadad, hånad och halshuggen utanför kyrkan i Östra Aros (dagens Uppsala domkyrka), där sedan en helig källa ska ha sprungit upp. Vittnesmålet om hans död styrks även av de skador man lokaliserat på skelettet, vilket bär spår av dödligt våld samt halshuggning.

image

Sedan 1300-talet återfinns Erik den Helige på Stockholms stadsvapen. Dock tros den medeltida träförlagan ha föreställt Sankt Olof.
Källa

Vänder vi blicken åt väster till Varnhems klosterkyrka öppnades där Birger Magnusson jarls grav i början av 2000-talet och enligt DNA-studier som genomförst på de där gravlagda individerna styrker de historiska källorna att där ligger Birger, hans hustru och sonen Erik (ej son till hustrun). I klippet nedan (dokumentären Sveriges historia, producerad av TV 4) får Birger Jarl epitetet Sveriges grundare, men detta bör eventuellt betraktas som endast sensations-skapande från historikers och journalisters sida.

I samband med att man fastställde att det med stor sannolikhet rörde sig om Birger Jarl gjordes en ansiktsrekonstruktion, vilken bär likheter med den samtida avbildning som finns i Varnhems klosterkyrka.Källa.

image
Birger Jarl, ansiktsrekonstruktion och konsollporträtt i Varnhems klosterkyrka

Inte riktigt lika bra gick det då man 2011 öppnade vad man trodde var Birgers son, Magnus Birgersson Ladulås, med familjs gravtumba i Stockholms Riddarholmskyrkan. Vid en tidigare öppning år 1915 av densamme hade arkeologer konstaterat att personen som troddes vara Ladulås förmodligen dött av en lungåkomma, något som tycktes stämma överens med det osteologiska materialet.

Här ses Expressens inslag från gravöppningen
http://www.expressen.se/tvspelare/video/tv/nyheter/har-oppnas-magnus-ladulas-grav/
image

Magnus Ladulås, som var son till Birger Jarl, avled av naturliga orsaker år 1290 och begravdes i Riddarholmskyrkan. Hans regeringstid karaktäriserades av olika reformer och tilläggsnamnet Ladulås skulle kunna syfta på den av honom införda lagen att herremännen inte längre kunde kräva husrum hos landets bönder. Han satte ett symboliskt lås på deras lador.

Efter gravöppningar skulle det dock visa sig att de där begravda dött någon gång under 1400-talet, dvs 200 år efter kungen.

Samma tidning rapporterar om det snopna resultatet
http://www.expressen.se/tv/nyheter/magnus-ladulas-vilar-inte-i-sin-grav/
image

I ett försök att lokalisera kungen igen öppnades Karl Knutsson Bondes gravtumba, vilken man trodde kunde ha blivit förväxlad med Magnus Ladulås. Men inte heller där fanns det man hoppades på. Dock återfanns en murad hålighet som förmodades ha medeltida ursprung, och förhoppningsvis kommer även detta utrymme att undersökas i jakt på kungen.
Källa

Med andra ord har vi förmodligen inte sett det sista av landets döda kungligheter, och man bör inte glömma att det årligen grävs upp hundratals döda individer från såväl forntiden som historisk tid. Dessa har till skillnad från kungligheterna inte fått sin historia nedtecknad och det är upp till arkeologer och historiker att berätta deras berättelse.

  •  
  •  
  •  
  •  
  •   
  •   
(Visited 1 069 times, 1 visits today)

Kommentera